Jag skriver detta som antropolog
Behöver skildra både för mig själv och andra hur det är att leva här
Att det påverkar
Att det inte lämnar en i fred
Aldrig någonsin
Jag skriver varken med eller emot min klass
Eftersom jag nu tillhör ett eget kastsystem
Jag ser alla förutom mig själv
Rätt grejer händer på fel ställe
Medans på fel ställe händer rätt grejer
The marginal man
Två samhällen
I två parallella kulturer
Är tillhörigheten
Samtidigt som behörigheten är indragen till båda
När man valt att korsa landsgränser
Går inte valen och konsekvenserna att förklara för sina ursprungliga
Lika lite är dem begripliga för andra
Sociala kapital har olika värden i skiftande sammanhang
Som mitt eviga t-shirt bärande
Är för mig en markör
Att bära min ursprungliga klass med mig in i det nya
Således så mycket mer än en t-shirt för mig
En symbol både på vem jag var och aldrig heller ger upp
Jag varken kan eller vill byta detta attribut längre
Igår fick jag en fråga
Vad jag fått min förmåga att tänka utanför boxen
Svaret var enkelt
Jag vet inte vad en vanlig box innehåller
Jag har aldrig lärt mig
Därför blir mitt utanför mitt eget innanför
Förmånen att förstå vad som finns innanför
Kommer med kulturellt kapital
Ideal från olika klasser krockar oavbrutet framför mig
Men som the marginal man
Är jag lika priviligerad som dömd
Att se vad som sker emellan samhällsskikten
Ibland är det jobbigt
Ensamt och isolerat
En kronisk konflikt emellan oförenliga intressen
Ingen väljer att hamna här
Åldrandet ger dock försoning
Med att så här blev de
Mitt offer i mitt egna släktled
Hoppas jag räcker
För att min flicka aldrig skall uppleva samma ensamhet som jag
Lördags matiné
Snö trillar ner från himlens köksbänk
Pudrar golvet gnistrande vitt
Vintern verkar ha slagit till så här på håll
Eller är det ris puffar
Nerskyfflade av en barnarm med tidsbrist
Liten som gjort tvärtemot vad stor sagt
Min kropp säckar ner
I ögonvrån tar sig solen in via micro-glaset
Äntligen en första glimt
Av vår och ljusa dagar
Jag spårar solljusets slut
Vid ändstationen står tvn på
Det tillfälliga solljuset är konstruerat från en tv som liten skulle stängt av
Liten gapar stor
Du måste stänga av tvn
Liten säger att stor är dum
Att stor säger till för att vara elak
Liten skall aldrig mer bli kompis med stor nu
Dörren åker igen
Hö och gräs åker från en sida av hallen till den andra av smällen
Det blir höst
Brasan sprakar och stearin droppar från ljusen som ett kluckande höstregn
Den stillaliggande tiden är kommen
Hö och gräs ligger still på hallens landningsbana
Dessa rester är från två objudna husdjur
Vi äger dem på obestämd tid
Liten gapar stor igen
Du behöver ta hand om djuren och städa upp i hallen
Liten tar fight
Som slutar med
Ilska
Men det är så här
När du är arg
Är man bara en figur
I nån annans historia
Men när man släpper ilskan
Tar du tillbaka
Din egen historia
Du blir din egen huvudperson igen
Liten kommer
Skör och rödgråten
Stor tar till sig liten
Två förenas till en
Vardagsfilmen rullar vidare
Men rollerna är andra
Från kritiker till ljussättare
Det är vad som händer
När en produktion går mot sitt slut
Där spÅREN slutar..
När molnen iklär sig fientlighet
Tar jag årstiderna i anspråk
Beväpnar mig med hösten
För att hålla avstånd
Med allt som tvingar sig på
Fronter är obehagligt nära
Framförallt de kalla och vassa
Men det är ett bra boende
Första gatan till höger
Under akvedukten till vänster
Som ligger där framme
Granar av Old Tjikkos arvingar
Skyddar för insyn
Varje tennsoldat
I min samling
Skyddar denna obebodda mark
Jag kliver igenom
Min egen palett
Sätter mig själv på undantag
Bevingade besvikelser och rasande fioler ackompanjerar mitt sällskap
Skådespel och bröd
Underhåller mig
För att inte se
Höra och känna
Marscherande skor
Som förblir spårlöst borta
Du är jag och jag är du..
Precis bakom
Byxlinningen
I byxan
Så bara du kan plocka fram mig
Kanske från bakfickan
Eller fram
Eftersom jag byter ställe
Vill inte störa
När din tandrad skrattar med livet
När du äger din värld
Jag är där
Du behöver
När du inte kan eller orkar
Jag märks
På att det kliar
Eller av vinden i rummet
Ibland av ett tal genom nån annan
Då och då genom en trival lukt som vi en gång delat
Eller genom en måltid när någon använder gaffeln som jag
Jösses vad jag finns
I allt
När du behöver mig
Men lika mycket
En skuggfigur i utkanterna
Din eviga Molgan
Och du min Alfons
Tro aldrig
Att jag inte är där
För jag bevakar
Precis varje steg
Av flickan
Som springer utanför min kropp
?
Det är stumt
Ansträngt
Tungt
Jag tittar till
Stången
Inget extra
Trots känslan
Av
Extra allt
Jag bär nåt
Som inte syns
Väger
I spegeln
Rör jag
Bilden av mig själv
Så nära
Men ändå inte där
Det är nåt
Med precis detta
Vems liv lever jag?
Vem lever mitt?
With Or Without You..
Min kompis
Flyttar från
Till landet långt långt borta
Jag har känt andra
Både längre och bättre
Men det är inte de
Som länkat oss
Du förstår också
Det som aldrig sagts
Som jag skämts för
Undanhållit
Inte formulerat
Vi är samma
Fast olika
Jag trodde inte de
Att någon som jag
Skulle hitta
Nån som du
Det går inte
Att skynda på
Tillverkning
Av riktigt material
Nyare versioner
Går sönder
Ramlar ihop
Men föredras
I brist på tid
Kunskap
Av sunt bondförnuft
När man väl fått
Är det svårt
Att bli utan
Jag tänker inte
Bli sentimental
Lova omöjligheter
Som aldrig blir
Jag gör inte sånt
Jag vill däremot tacka
För sällskap
Avtryck
Som du satt
På stigar för mig
Väl vilse
Kommer alltid
Din polyfoni
Visa mig hem
Från grabben i graven bredvid – Tom Andersen..
Dessa framåtblickande blinda människor
Som nonchalerar ordens formativa kraft
Betydelser som skakar om oss olika på den mänskliga richterskalan
Hur kan man tro att en människa inte varierar
Från sammanhang till ett annat
Sjukdom på ett ställe
Är ett meningsfullt liv på ett annat
En kärleksförklaring på nästa
Är en krigsförklaring på det kommande
Samma människa
Olika sammanhang
Men det blir osäkert då
Våra veta-saker
Vad skall vi tro
Om det vi tror inte är sant
Så vi tror
På specificering
Människan i allmänhet
Som inte
Förklarar
Människan i synnerhet
Många går i baklås
Blir ofta inburade
I sitt eget fängelse
Som inte kan öppnas
Av självständig kraft
Eller i fel sammanhang
Av rätt annan
Eller
I rätt sammanhang
Av fel annan
Så mycket
Spelar in
För att komma loss
I varje enskilt människoliv
No man is an island, but i disegree John Donne..
Djupt dyker jag
Ofta några famnar ner
Gillar bristen
På allt
Inget prat
Inga möten
Ingen samvaro
Bara samma sak som replikerar sig
Jag emot mig
Det är mitt sagoland
Med grattis entre
Åkkort för resten av livet
Vid uppstigning
Väljer jag förvånansvärt ofta
Nonchalant tryckutjämning
Som att jag vill få ont
Eller inte kan acceptera
Naturlagarna
Andra säger masochist
Det vackra i mig slits
I spänningsfältet
Av att inte komprimera
Dyken och uppstigningen
Man lånar människor från tid till tid
Tills man återigen
Utan val
Ställs inför sig själv
Detta är en mänsklig vågrörelse
Emellan själv och tillsammans
Men helt plötsligt
Är min våg
På väg
Emot landet jag siktar
Om gud finns
Så är det inte Miami beach
En värld som inte är min..
Så många slutna händer
Bortvända ansikten
Blundande ögon
I en värld som inte är min
Stackars ynkrygg
Vad är det som äter dig innifrån
Gör dig skygg
Isolerar dig
I en värld som inte är min
Det hänger ett tidlöst ur vid mitt hjärta
Dess slag slår genom svartsyn och frustration
Ensamma fötter
Fortsätter frågefärden
Söker slumpmässigt
Ställer mig heller utanför
Än att utelämnas
För ställd blir jag aldrig
I mitt utanförskap
I en värld som inte är min
När själen går i exil
För långt gången relationsmättnad
Försätter mig efteråt i stirrande
Jag blir så här av för mycket tillsammans varande
Det är som jag måste läka mina skador
Sy ihop mig själv
Tråden är gjord av äkta frånvaro
Jag är bra på de
Att inte göra nåt
Bara betrakta en dörr
Leka med den i min fantasi
Fundera på hur den skulle se ut från andra hållet
Eller om den bytte färg
Vad den sett som är osynligt för mig
Vissa pratar om meditation
Mindfullnes och mer popiga begrepp,
Jag förblir min egen underhållning
Reser runt i mina tankar
Grunnar
Problematiserar
Släpper
Kommer tillbaka
I skolan kallades jag dagdrömmare
Nu säger man svår eller introvert
Men jag är det jag behöver
För att leva livet som är mitt
Kajplats 23 