No man is an island, but i disegree John Donne..

Djupt dyker jag
Ofta några famnar ner
Gillar bristen
På allt
Inget prat
Inga möten
Ingen samvaro
Bara samma sak som replikerar sig
Jag emot mig
Det är mitt sagoland
Med grattis entre
Åkkort för resten av livet
Vid uppstigning
Väljer jag förvånansvärt ofta
Nonchalant tryckutjämning
Som att jag vill få ont
Eller inte kan acceptera
Naturlagarna
Andra säger masochist
Det vackra i mig slits
I spänningsfältet
Av att inte komprimera
Dyken och uppstigningen
Man lånar människor från tid till tid
Tills man återigen
Utan val
Ställs inför sig själv
Detta är en mänsklig vågrörelse
Emellan själv och tillsammans
Men helt plötsligt
Är min våg
På väg
Emot landet jag siktar
Om gud finns
Så är det inte Miami beach

Lämna en kommentar