Där spÅREN slutar..

När molnen iklär sig fientlighet
Tar jag årstiderna i anspråk
Beväpnar mig med hösten
För att hålla avstånd
Med allt som tvingar sig på
Fronter är obehagligt nära
Framförallt de kalla och vassa
Men det är ett bra boende
Första gatan till höger
Under akvedukten till vänster
Som ligger där framme
Granar av Old Tjikkos arvingar
Skyddar för insyn
Varje tennsoldat
I min samling
Skyddar denna obebodda mark
Jag kliver igenom
Min egen palett
Sätter mig själv på undantag
Bevingade besvikelser och rasande fioler ackompanjerar mitt sällskap
Skådespel och bröd
Underhåller mig
För att inte se
Höra och känna
Marscherande skor
Som förblir spårlöst borta