Det bodde en moderat vid en klagomur
När värnskatten slopats
Kallade han detta för tur
Han fick då mera penningar kvar
Och han hävdade sin adliga rätt efter sin far
Tiggeri förbud var hans första motion
Det var ju ett hot emot hans ärvda miljon
Utifrån status och position var det dags för ett jobbskattedrag
Han uttalade till press och tidningar att det aldrig skall drabba nån svag
Han fortsatte arbeta på att släppa marknaden fri utifrån tradition av borglighet
Detta blev samtidens nya sorglighet
Att sälja ut allt vi har
Och sedan ljuga för alla och säga att det finns massor kvar
Han var tvärsäker på sin ställning som priviligerad
Att detta kan varje människa skaffa sig om man är civiliserad
Hans politiska envälde hade börjat växa
Och nu var det dags att lära alla utsatta ytterligare en läxa
Skall vi få ordning och reda behöver alla förbrytare mer tid bakom galler
I detta dumdristiga uttalande förstod han inte hur många som faller
Från ensamstående till de mindre bemedlade
Men han fortsatte med sin politik som bara förseglade
I all hans skändliga retorik
Drog han nog ändå ner sin egna slutgiltiga spik
Nu hade han kanske bajsat i skåpet som var blått
Och detta innan valet när inte alla röstsedeln fått
Hans förtroende som folkvald var omtvistat på tidningars löp
Då gjorde han ytterligare ett misstag och pratade stängda gränser och att en muslim aldrig kan bli döpt
Det blev mer än vad partiet kunde försvara
Och enligt traditionen behövde man gömma han bara
Det här var en saga om en hållning som blå
Det svider nog ännu
Att ni är inte bättre än så
Men upp med er haka rasa inte ihop
Det blir blott en dikt och inte en bok
Individualisering så långt ögat når..
Vad väger ett andetag
I det som kommer ut
Vad fortsätter förflyktigas
Vad lämnar
Vad stannar i ändlösa säsonger
Är det samma
Eller helt olika
Eller är det inte mer än så
Att det inget betyder
Mer än en fortsättning
Eller ett slut
Är allt förgängligt
Sådär glidande tyst
Som en skamad människa
Eller mullrande mäktigt
Som när hög- och lågtryck möts
Jag andas vidare
Följer rytmen
Tar en mun vatten
Spottar ut
Kliar kindbenet med spruckna knogar
Känner pulsen
Vidrör hjärtat
Påminns om jordens Amazonas
Rycker till
Öppnar blicken
Vänder ut och in
Kommer till sans
Försöker sammanfatta
Men kan inte sätta fingret
På det bekanta alltså
Att det går igen
Spökar runt
Samma känsla och förakt
När det svåra göms undan
Undviks och kläs ut till oigenkänlighet
Trots det uppenbara
Att märkvärdigheten lurar
Eller ligger i bakhåll
Fortfarande klarar vi bara att se enstaka människor
Individer som bär strukturer
Vi ser Greta
Men inte klimathotet
Trump
Men inte ett råare USA
När skall strukturerna kläs av
Blottläggas
Men detta kanske är problemet
Att så länge personer förs fram och skymmer sikten
Kommer vi aldrig få syn på det vi egentligen behöver göra
Kajplats 23 