Lördags matiné

Snö trillar ner från himlens köksbänk
Pudrar golvet gnistrande vitt
Vintern verkar ha slagit till så här på håll
Eller är det ris puffar
Nerskyfflade av en barnarm med tidsbrist
Liten som gjort tvärtemot vad stor sagt
Min kropp säckar ner
I ögonvrån tar sig solen in via micro-glaset
Äntligen en första glimt
Av vår och ljusa dagar
Jag spårar solljusets slut
Vid ändstationen står tvn på
Det tillfälliga solljuset är konstruerat från en tv som liten skulle stängt av
Liten gapar stor
Du måste stänga av tvn
Liten säger att stor är dum
Att stor säger till för att vara elak
Liten skall aldrig mer bli kompis med stor nu
Dörren åker igen
Hö och gräs åker från en sida av hallen till den andra av smällen
Det blir höst
Brasan sprakar och stearin droppar från ljusen som ett kluckande höstregn
Den stillaliggande tiden är kommen
Hö och gräs ligger still på hallens landningsbana
Dessa rester är från två objudna husdjur
Vi äger dem på obestämd tid
Liten gapar stor igen
Du behöver ta hand om djuren och städa upp i hallen
Liten tar fight
Som slutar med
Ilska
Men det är så här
När du är arg
Är man bara en figur
I nån annans historia
Men när man släpper ilskan
Tar du tillbaka
Din egen historia
Du blir din egen huvudperson igen
Liten kommer
Skör och rödgråten
Stor tar till sig liten
Två förenas till en
Vardagsfilmen rullar vidare
Men rollerna är andra
Från kritiker till ljussättare
Det är vad som händer
När en produktion går mot sitt slut