Från stimuli till stimu-lös

Kallt
Emot skinnet
Hårt
För musklerna
Andetagen slår mjukt i betongen
Och återvänder
Jag tänker på fjällen
Där emellan två avsatser
I ett trapphus
Ligger jag
Mitt armbandsur visar tiden
Kropp går i relation med material
Tankarna
Når inte vidare här
Utan faller av tyngdkraften
Känslorna
Sänker sin densitet
Blir sittande i soffan som erbjuds
Ögonen
Målar akvarell aforismer
Sinnet frisätts
Belysningen är beständig
Kroppen min musik
Dirigerad av det som vågar
Ingentingiheten är konsten
Ett inkräktande ljud tar sig in
Det räcker
För att tiden skall slås sönder
Kortisolet ökar i klockan
Visarna börjar tävla
Allt hänger med och på
Men för mig slutar det här
Jag protesterar nu mer
Emot att dopa mig med globalisering
Klockan och tiden försvinner till sist bort i horisonten
Det var sista gången vi sågs
Innan jag stängde dörren
Till allt som inte är jag

Annonser

Pallen

Många gånger var jag pallen
Den precis bakom köksbordet i hörnet där väggklockan hängde
Visarna pekade både vart jag satt och borde gå på samma gång
Men jag blev kvar emellan frysen och ugnen
Jag var bra på att bli vad som krävdes
När frukosten togs fram var jag pålägget som någon saknade
När middagen gjorde entré var jag garnityren som gjorde att maten smakade med ögat
Innan sänggående den som påminde om tandkräm och en god komplimang
När ljuset gjort sitt för dagen
Skymtades en skuggbild iscensatt av månen
Det var en pall

Från utifrån och in till inifrån och ut..

Det yttre oljudet
Försvårar kontakten
Med oss själva
Så uppkopplade
Blir till
Så bortkopplade
Från oss själva
Andra
Världen
Den samlade erfarenhetens kunskap
Intuitionen
Får betala priset
Vårt inre hav
Kan inte klassificeras
Kategoriseras
Då slutar flödet
Att se inifrån och ut
Denna viskning
Kan bara bevaras
Helt utan logik

Den mörka sidan av myntet

Det gör något
Allt det som vi får i oss
Från miljögifter och läkemedel
Till kommentarer och samtal
Luftburet eller via smaklökarna
Just här försöker jag nog fånga det mellanmänskliga slitaget
Skiten man hör
Bilderna som visualiseras
Orden och känslorna som inte tas via den ordinarie matsmältningskanalen
Det är detta många av oss ägnar oss åt
Människors berättelser
Att ta emot och ge tillbaka
För att lätta
Hjälpa
Bota
Lindra
Eller bara finnas där eftersom det inte finns någon annan eller annat
Så långt så vackert
Men myntet har fler sidor
Olika historier
Skiftande berättare
Ibland är det berättade oerhört och himlastormande skräckfyllt
Och allt det som är hjälpande och vi själva inte räcker
När vi kommer ut på andra sidan samtalet och ser blommor i grått och våra barn i svart
När allting smälter samman i samma smala tunnel
Och alla andra inte ser det jag kan se
Och det jag ser är inte längre tillgängligt för andra
Är psykosnära sjukvårdskommentaren,
Det är så det kan bli
När det blir för mycket
Där jag befinner mig
Alltså inga dåliga ryggar
Inga vacklande knän
Som snickaren
Eller ventilationsarbetaren
Vi betalar inte fysiskt
Det är sinnet och färgen på själen som hamnar i pant
Oftast har vi råd att lösa ut oss själva
Men det händer att vi fastnar
Att valutan är växlad i fel kurs
Jag jämför inte
Alltså lidande och slitage
Jag bara konstaterar
Att allt har ett pris
Och måste förstås samt skildras som sig självt

Utan alternativ

Allt kostar på
Hur man än blir till
Om man skall bli mer är insatsen högre
Inte i sedlar men i svett och ansträngning
Vi härdas genom upprepningen
Det är så material blir hårt
Tåligt för det ogynnsamma
Igen och igen och igen
Det är så det görs
Med fullständigt fokus
Driv och hjärta
Mjölksyra utan att ge efter
Så skapas karaktär
Framkarvad av ihärdighet
Motgångarna motiverar oss
Misslyckandena förbereder oss för nästa gång
Det så man gör
När man bestämt sig
Nåt som inte blev nu sker sen
Det är så man tänker
Det är dit man tar sig
Kostnaden är aldrig för hög om man bestämt sig
Eftersom man inte tänker i alternativ
En del frågar varför
Det är det som skiljer
Sådan som vi skulle aldrig göra så
Fråga alltså
Vi tar oss bara dit

I eget samtal till mitt barn

Jag kommer alltid till korta
När jag skall beskriva dig
Allt fantastiskt du gör och säger
Allt du lär mig och visar upp
Din uppenbarelse i sig skakar om
Mitt hjärta vill alltid nå ditt från ögonblick till ett annat
Du visade mig att livet är vackert och lika gärna kan lekas som grubblas
Jag som tvivlat
Men aldrig på dig
Aldrig någonsin har jag tvivlat på min kärlek till dig
Den var direkt och omedelbar från första sekund
Mer välkommen än något tidigare
Vi har skavt och kämpat som far och dotter
Med mat framför dator och tv
Tandborstjakt av karius och baktus
Med kläder som aldrig var rätt eller satt bra nog
Snuttefiltar och arméer av gosedjur som skulle ligga överallt och ingenstans
Din vilja emot min vilja
Mitt slutgiltiga ord för kvällen när leken måste stoppas om till sömn
Så när som alltid ackompanjerad av en dotter som prövar till kvällens sista suck
När så ditt in och utblås går från ord till sömn
Känner jag på dig och räknar att allt är där
Bara för att försäkra mig om att jag kan älska hela min dotter imorgon också

Flyktingen

Du förstod ingenting
I en kontext som var främmande
Vad skulle du med mig till
Du som behövde en familj
Du dolde dig själv
Bakom minnen och skorstensrök av cannabis
En vänlig uppsyn blev hos dig till en sexuell flört
En tolk för min skull kränkte din person
Kanske var vår sättning emellan dig och mig bekant
Utifrån nåt skrämmande och destruktivt
Jag frågade dig frågor för att få veta mer och lära känna dig
Jag tror att detta hänt dig innan
Med vedervärdiga konsekvenser
Hur skulle du förstå min avsikt
Att jag hade en ärlig agenda
Om ingen förklarat eller antytt vad som väntade
Vad allt detta handlade om
Vad som var tillåtet emellan oss var inte uppgjort
Inte förhandlat eller begripligt för dig
Kanske jag spädde på din paranoida hållning
Eller var den redan intakt och fast från början
Mina ord blev då till nåt annat hos dig
Mitt kroppsspråk till nåt som mer hotade än tryggade
Jag undrar vad du egentligen hade behövt så här i efterhand
Vilken människa jag hade behövt vara för att hjälpa dig
Jag kan bara hoppas att du fortsätter försöka
Och att du till sist visar dig som den du är