Autencitet

Min lust
Springs ur erfarenheten
Men Inte ur vad som helst
Eller med vem som helst
Utan när förväntan är som minst
Överraskningen som störst
När ingen tror
Är aningen ett vitt paket med röda snören
Man måste vara strävsam
Tålmodig
Fråga sig vad livet väger
Eftersom ett liv kan bero
Försvinna bort i sin pliktskyldighet
Bara dö,
Och aldrig visa
Att egensinnighet
Är nåt eftersträvansvärt

Annonser

Mitt hem bär jag med mig..

Att komma fram
Hitta rätt
Komma till ro
Är illusionen om hem
På tåg
Bussar och bilar
Med penna och block
Kritor och staflin
I samtal på restauranger till terapirum
Grubblandes och dugandes helt ensam på en schäslong
Några ord eller en krumelur på min iPhone i kontakt med min egen flyktighet
Viktigt just då
Framförallt för att kunna fortsätta
Vara jag
Ibland blir det för andra
Men detta får aldrig befolka mitt syfte
Hela tiden sökande
Frågande och undrande
Efter mer och annat
Det är där jag bor
Om någon frågar om adressen

Objudna gäster..

Objudna
Sätter dom sig ner
På tomma stolar
Utan invitation eller inbjudan
Denna rätt
Tar dom sig
Att bli mina gäster
Äta min mat
Bruka min frikostighet
Utan att fråga
Säga eller förklara
Vad dom gör här
Eller hur länge dom blir kvar
Inget därför
Eller inget varför
Så befolkad
Med oinbjudna
Gör
Att människor jag prioriterar
Inte längre bjuds in

Berättelsen om det vilda hjärtat

Det var en gång ett hjärta som inte fick plats
Han sökte inte in-passning
Han bröt med sina mönster
Utifrån hans familjeberättelse så gjorde han fel och resterande rätt
Så är det nämligen med vanan
Att den hellre följer en annan vana än en ovana
Dock ville han ingå i nåt större
Känna en påtaglig samhörighet
Men inte på bekostnad
Av äkthet
Frihet eller inflytande
Min väg sa han syns inte framför mig
För det är vägar som andra redan gått
Många av hans bekanta började skitsnacka kring honom
Men hjärtat förstod att skitsnacket kom från brunnen av sinande kunskap
Han fortsatte beskriva sig själv så som han såg på sig själv
Han tänkte hellre utanför flocken än våld på mina värden
Det är också svårt att vara modig utan att göra någon besviken
Hjärtat förstod att kostnaden för att anpassa sig var för högt
Han försökte att tillhöra sig själv
Tillhörighet kan aldrig bli anpassning
Utan snarare en krävande känsla att vara den man är
Hjärtan kring hjärtat undrade om han inte var ensam och olycklig
Hjärtat sa att han visste inget ensammare än att vara bland hjärtan och känna sig ensam
Så hjärtats definition av ensamhet var eller blev aldrig till frånvaro av sällskap
Hans mod var sårbarheten han visade
Tvivlet var hans följeslagare
Han var också beredd att ta risken att spela roulett med sig själv genom transplantation
Om hans övertygelser äventyrades
Så är det med vildhjärtade hjärtan sa han
Vi vet vad det innebär att stå ensam
Eller att trotsa kritiken
Rädslan och smärtan
Att höra hemma överallt och ingenstans
Allt detta gav honom mycket
Men kostade också med liknande övermått
Ärren bevisade detta för hjärtan som inte trodde honom
Än idag genljuder hans hjärtslag från kammare till kammare
Ibland med ett dubbelslag
Ibland lurandes via en pacemaker
Det är så han närvarar
Och fortsätter följa
Sitt otämjda hjärta

Vad räcker för att räcka till..

Jag förstår inte
Hur det blev så här
En del kan jag härleda
Men inte så jag verkligen förstår
Det är uppenbart
Tillsammans lider vi av samma brist
Ibland känns det som att detta är vår enda ömsesidighet
Jag förstår verkligen inte
Att jag skall stå till svars
För att jag gör och väljer annorlunda
Att jag måste förklara mig
Trots att det är mitt liv
Det har alltid känts orättvist
Att behöva legitimera mig
Inför åskådarskaran
För det är så det känns
Att alla vill ha något
Utan att där funnits nåt speciellt till mig
Antagligen är jag svårare
Knepigare samt svartare
Men det är min värld
Såsom jag själv blivit till
Jag säger inte hur andra skall vara
Jag aktar mig
Tar mig inte den rätten
Till sist tryter det
För oss alla
Jag talar om orken
Det både är och blir nog
Mina tillkämpade sammanhang är många
Dessa har förvärvats med ett pris
Men indikerar en framtida tydlighet
Att det du behöver från mig förväntar jag mig att du också kan ge till mig

Från stimuli till stimu-lös

Kallt
Emot skinnet
Hårt
För musklerna
Andetagen slår mjukt i betongen
Och återvänder
Jag tänker på fjällen
Där emellan två avsatser
I ett trapphus
Ligger jag
Mitt armbandsur visar tiden
Kropp går i relation med material
Tankarna
Når inte vidare här
Utan faller av tyngdkraften
Känslorna
Sänker sin densitet
Blir sittande i soffan som erbjuds
Ögonen
Målar akvarell aforismer
Sinnet frisätts
Belysningen är beständig
Kroppen min musik
Dirigerad av det som vågar
Ingentingiheten är konsten
Ett inkräktande ljud tar sig in
Det räcker
För att tiden skall slås sönder
Kortisolet ökar i klockan
Visarna börjar tävla
Allt hänger med och på
Men för mig slutar det här
Jag protesterar nu mer
Emot att dopa mig med globalisering
Klockan och tiden försvinner till sist bort i horisonten
Det var sista gången vi sågs
Innan jag stängde dörren
Till allt som inte är jag

Pallen

Många gånger var jag pallen
Den precis bakom köksbordet i hörnet där väggklockan hängde
Visarna pekade både vart jag satt och borde gå på samma gång
Men jag blev kvar emellan frysen och ugnen
Jag var bra på att bli vad som krävdes
När frukosten togs fram var jag pålägget som någon saknade
När middagen gjorde entré var jag garnityren som gjorde att maten smakade med ögat
Innan sänggående den som påminde om tandkräm och en god komplimang
När ljuset gjort sitt för dagen
Skymtades en skuggbild iscensatt av månen
Det var en pall

Från utifrån och in till inifrån och ut..

Det yttre oljudet
Försvårar kontakten
Med oss själva
Så uppkopplade
Blir till
Så bortkopplade
Från oss själva
Andra
Världen
Den samlade erfarenhetens kunskap
Intuitionen
Får betala priset
Vårt inre hav
Kan inte klassificeras
Kategoriseras
Då slutar flödet
Att se inifrån och ut
Denna viskning
Kan bara bevaras
Helt utan logik