Vänner emellan

Jag såg dig som min vän
Behandlade dig som andra
Snarare bättre än sämre
Försökte se och uppskatta
Trots din avsaknad av handling
Det var inte därför du var fantastisk
Utan för allt du valde bort och inte blev
Men jag såg
Din potential och godhet
I att göra och välja väg
Det var en speciell egenart
Därför förvånade du mig
När du presenterade dig med annat uttal
Rösten som jag känt använde okända ord
Ödmjukheten var förvanskad till rädsla och fientlighet
Jag vet inte om du ville skrämmas
Eller bara var rädd för att du blottat ditt dolda liv
Att din nakenhet bara var för dig
Du försvann vid denna glimt
Vidare bort i folkmassan
Förklädd bland andra maskerade
Inte en blick bakåt
Jag tror inte du vågade
Men jag anklagar dig inte
För brott emot nån annan
Fängelset är nämligen du
Frågan är om du kan leva utanför murarna av dig själv?

Skriet från vildmarken

Vid forsar och lav
Vadandes med barfotafötter
Går min själ som ett väsen
Hand i hand med naturen
Detta slog till mig med ett enda slag
Försvann och dök upp i ett vattenfall
Väl full av mig själv på riktigt
Lade jag ner min blick
Lät den sedan fyllas upp av vulkan och glaciär
Magi och mystik förändrades
Blev till det som alltid funnits även om jag inte tidigare sett
Inte förstått eller känt
Jag tror vi är sprungna där
I berättandet
Sittandes i ring emellan tomtar och troll
Folksagan tog fram nutidsmänniskan
Den som gått ifrån naturen
Som inte förstår sitt jämrande skri på innehåll bland avgaser och höghus
När det mesta tas bort
Så blommar jag bäst
Där inget växer växer jag
Genom det karga och vackra
I en minimalistisk högborg
Som skapar distans emellan ting och natur
Där ingentingiheten är det prisvärda
Det eftersträvansvärda
Som gör att man håller ihop
Så kan det bli när man tar steget tillbaka emot ursprunget

Homo digitalis

Jägare och samlare
Homo sapiens
Har ändrat form
Efter behov och nödvändighet
Rättat sig i leden
Blivit till
Omvandlats
Blivit till
Allt efter evolutionens matematik
Från homo till obestämd form
Genom trolleri eller svart magi
Som gör att vi faller ifrån
Vårt ursprung
Ner i något där inget känns igen
Kan vara
Eller utvecklas längre
Nutidens homo digitalis
Kan inte vara med världen
Människa eller maskin
Mjukvara eller hårdvara
Vi försvann någonstans emellan globalisering och uppkoppling
Tappade vårt eget nätverk
Ersattes av digitala nätverk
Från ansikte emot ansikte
Till skärm emot ansikte
Vi byggs av bredband och fiber
Det är nutidsapans lekamen
Denna digitala kropp
Utan intuition och känslor
Men massor med gigabyte
Heller ingen äkthet med genuina avvikelser
Utan en cyborg av artificiell intelligens
Homo utanfunktionus ser världen
Men vad ser världen i apan?

Utandning…

Jag bromsade för några år sedan
Stängde dörrar till mycket och försvann
Höll bara dem öppna som var tvungna
Gläntade på några utifrån lusten
Men aldrig för länge
Var rädd att förlora mig då
Till nåt eller någon med fingerat namn
Kunde inte göra det annorlunda
Då det meningslösa och hjärndöda bredde ut sig
Har aldrig gillat att frossa
Allra minst i relationer
Som ofta är tomma och endast gör sig bra på bild
Tar hellre ett steg tillbaka och förundrar mig
Men en dag klev jag igenom
Till en twilight zon utan återvändo
Det är så en del resor fungerar
Att priset är att stanna
Förryckta möten med ovalda människor
Tog fram min essens
I en form som var gömd
För en person som inte ens sökt
Men det tog mig hem på ett nytt sätt
Gjorde mig synlig
För mig själv
Även om andra hade svårt att förstå
Nu betraktar jag och känner efter om allt är med
Jag var min egen utbrytarkung
Har aldrig eftersökt nån tron
Varken före eller efter
Det är inte det de handlar om
När jag går i spåren av mig själv

Utan skuld…

Så mycket cyklar omkring
Cirklar runt och lägger sig i ombäddade sängar
Vaknar i vargtimman
Av objudna djur
Går vidare in i en ny dag
Som aldrig fylls av andra
Häftar ihop det som skall följa
I skor som går före
I det som går före kommer annat efter
Marken är kysst
Av gemensamma ansträngningar
Ett kulturarv
En äng av fridlysta värden
Där buketter av respekt växer
Sida vid sida kring träd med värdighet
Mina skor har stannat för lunch
Vi äter våra upplevelser och släcker törsten med sällskap
Våra fyllda magar flyger oss vidare emot kvällen
Från ballongen ser vi vår egen atlas
Tågen blir till Michelin
Vägarna som barndomens bilmatta
Vi är i vårt eget sims
Där allt blir till det vi önskar
Vi kraschar in i kvällen
Stoppas om av våra fria fantasier
Och det enda man önskar
Är att man vaknar som barn även imorgon

Varietas Delectat

Snön trillar ner från himlens köksbänk
Pudrar tingen och det levande vitt
Osedda spår synliggörs och berättar något om vart man skall
Smygandet har spelat ut sin roll
Bilar skapar ändlösa motorvägar av sladdar utan slut
Livet blir synligt
Mer lättspårat och uppklätt
En fest man vill gå på
I kavajslag och frack
Men varje celsius hotar
Att förgöra eller cementera
Så skört
Det mitt emellan
När det inte bestämt sig
Åt vilket håll väderstrecket vill gå

Big Pharma…

Oj vad vi förförs
Av läkemedelslösningar på all komplexitet
Av det levda livet
Det är detta som säljs
Förklaras och stärks via korrupta läkemedelsvänner
Som får sin del
I en löpande ström av cashflow
Denna lättvindighet
I allt detta allvar
Bara det har RCTats
Av branschvänliga
Som ofta gör tummen upp
På all sorts reliabilitet och validitet
Ut med skiten bara
Gärna cocktails istället för monoterapi
Alla dessa piller som trillar
Gemensamma problem har blivit till individuell farmakologi
En tid av kvick fix och snabba resultat är pillret så lockande
Diagnosen så vacker
Man döps in i psykiatrins hägn
Inte ovanligt får man piller i lösvikt
Självplock existerar
7:90 hg
Rätt in på psykiatrins röda matta
In i biosalongen
Ner i bältessängen
Sticksprutor och tabletter i nonstop färger
Inget för någon till något för alla
Men vad är vad
När man är dimmig i kokongen och käkar psykiatrigodis i lösvikt
Penisavundet och hysterin är kremerad och glömd
Men tvivelindustrin tar nya grepp
Denna äckliga symbios av bolag och diagnoser
Detta narcissistiska och personlighetsstörda par som ingen separerar
Eller ifrågasätter
Så proppade med arrogans och självupptagenhet
Mitt i sin egen psykos
Helt obehandlad bland andra behandlade
Klorpromazin lobotomerade för länge sedan psykiatrin
Bolagen tog rygg
Sniffade sedlar
Och blev till hela den industrialiserade världens hallick
Deras monopol har övergått till kartellbildning
Så multinationella och feta
Skumraskdesign och psuedoforskning som adelsmärke
Ändå har vetenskapen sällan varit så sann för människan som nu
Vi lider således på vetenskapligt vis
Men vi är verkliga människor bakom
Som lider och älskar utan klassifikationssystem
Vi skiter i boxarna
Som bara vill tala om att livet och döden är något för alla
Inget som medicinen och läkemedelsbolagen kan patentansöka och äga
Det är detta jag vill förklara
Eftersom ni aldrig slutar
Vad är det ni inte fattar
Vad har fått er att tro att andras liv tillhör er
Har ni hört historien om skorpionen och grodan
En fabel med människan åkandes på läkemedelsmaskineriet över floden
Vid en punkt har vi lika långt hem som fram
Helt plötsligt sticker vi tillbaka
Vi kan inte rå för det
Eftersom det ligger i människans natur

Bit för bit

img_0306

Allting ramlar av
Plagg för plagg
Tills jag står där
Med min nakenhet
Så rädd och osäker
När det inte kunde vara värre
Fortsätter det
Men nu sliter det mer
Sönder
Som jag inte kan hålla
Mig själv
Alla bitar av mitt eget socker
Som faller som droppar
Slår ner i min brunn
Väcker det som sovit
Påminner om vad som kan bli
Om de fogas rätt
Anpassas och tas om hand
Alla dessa frågetecken
Som skrivs på samma rad
Utan punkter och stycken
Sätts vidare in på biblioteket för förryckta
Där är jag
Här är jag
Med mig själv och allt det nya

Aleppo

7 år gammal
Född flicka
Bana Alabed är hennes namn
Ett av Aleppos barn
Hon har redan erfarenheten av att förlora vänner
Hon leker bland nedslående granateld
Missilerna borrar upp källarvalven
Hennes skydd och tillflyktsort
Nu mer springer hon slalom emellan nedslagen
De flesta gör bara ett åk
Detta är ingen världscuptävling
Utan fullskaligt krig
Vi får inte glömma
Att det händer nu
I detta ögonblick
Att människor dör medans vi sysslar med annat
Barn i blöja
Där napalm plockas från små tygstycken
Smärtstillande finns i väst
Till både vuxna och barn
Syriens morfin är sanden de står i
Löfven pratar om att vi är en humanitär stormakt
Vi pratar med värme men handlar med kyla
Jorden har feber
Världen spelar roulette med en hel generation
Allt på rött
Men inget på barnen
Bombanfallen är lika vanliga som lunchen
Men mat finns ingen
Himlens fåglar är av järn
Ständigt bajsandes sin dödliga avföring
De slåss för att existera
För att igen få vara människor
Så långt ifrån black friday man kan komma
Alla dessa trivialiteter som vi tar på allvar
Medans allvaret lämnas därhän till allvaret
En liten flicka kryper intill en pojke
Hon säger att hon vill visa världen något
Hennes kupade händer faller undan
Paraplyliknande vecklar den ut sig i all sin prakt
Uppburen av en barnhand utsträckt emot världen
En vit vallmo blottas
Frågan är om världen kan få den att blomma vidare

Tron Visar Inte Vad Livet Erbjuder Tvivlet

En myriad
Av möjligheter
Fallgropar
Allt beror på
Vem man är
Om man vet vem man är
Och hur man i så fall skall bli till för att räcka till
Så många frågor
Som leder till ytterligare
Kanske måste man börja gå
Med sitt tvivel
Inte ifrån
Utan för att upptäcka det inneboende
I att vara
Bli till
Förändras
Vi lever alla i ett hyckleri
Där slaven säger jag är fri
En kvast är och förblir en kvast