Min blick fastnar i huset mittemot
Text framträder på fasaden i graffitikavalkad
Jag lägger bokstav till bokstav
När jag nästan är färdig
Ramlar allt ner på ett oskrivet blad
Åker iväg med den lokala lånebussen
Ut på Autobahn och vidare ner i Europa
Kör rätt in i ett osynligt krig
Madrid 2004 över 191 dödade
London 2005 över 50 dödade
Moskva 2010 över 38 dödade
Breivik 2011 över 77 dödade
Paris 2015 över 130 dödade
Försöker återfå fattningen
Samtidigt slungas jag över Atlanten i en Boeing 747
Fötterna gräver ner sig i betongen på Empire state
Här går karikatyren Trump omkring och sprider hatpropaganda med framgång
Även detta osynligt
Men så närvarande
Så känslostyrt
Över tid så farligt
Jag lämnar elitismens högborg och springer in i några multinationella monster
Först in i Dole
Som besprutat sina plockande bönder med cancer
Men det är osynligt
Philip Morris stämmer Australiens regering
Coca Cola som har årsomsättningar som mindre länder
Vilka styr och vilka blir styrda
Vem och vad krigar med vem
I Rio arrangerar man OS istället för att satsa på sjukvård
Min världsvandring har skapat osäkerhet
Vad är egentligen det som det utger sig för att vara
Vad skall vi tro på
Vilken etik och moral skall följas
Vilka skall vi umgås med
Vilka normer skall råda
Vad är värt att veta
Vem är jag
Varför har Gud blivit så svår att tro på
TVn och datorn är vår tids husaltare
Specialiseringen som mer och mer går ut över helheten
Så svårt att hitta stabilitet i en värld som filtreras genom massmedia
Mängden alternativ gör något med vårt val
Det är en fragmenterad tillvaro
Vetenskapens trossatser har ersatt religionens
Det skaver och värker i min sammansättning
Försöker plåstra om det som aldrig ses över
Bandage över infekterade sår
Ingen antibiotika
Huskur istället för nationellt vaccinationsprogram
Enkelheten tilltalar
Att det finns ett givet sätt
Det ger hopp
Om tillbakagång
Att det monotona och slentrianmässiga har ett värde
Att detta var något vi glömde ta med in i framtiden
Denna sorts förutsägbarhet
En plattform
Ett ställe där vi fortfarande vet vad vi skall göra
Där det är tydligt
Med var och ens funktion och lika värde
Skärvor
En far
Böjd
Över ett barn
Gula båtar som lämnat bild
En gud
Som övergett
En familj
Hans kropp uttrycker bestörtning
En uppkastning av det salta havet
Över sitt livs kärlek
Så fult i orden
Men så är folkmorden
Barn fickparkerade i längder som liknar radhus
En mor som gungar i chock mellan två av husen
Och som från och till försöker amma liv i döden
En knackning på dess fönster
Eller signal på dess ytterdörrar
Räcker inte längre
Utan radhusområdet är drabbat av fruktans epidemi
En del gråter av förtvivlan
Andra för själva överlevandet
På Samos
Kanske Lefkas
Säger den yttre kompassen
Den inre betecknar en absolut
Kategorisk planlöshet
Hur återupprättas relationen
To rise and shine
Är det möjligt
Med all den ondska
Vanmakt
Och totala förlust
Att berätta
Eller klä av
Ondskan
Plagg för plagg
För att blotta
Ett liv någonstans
Ty tillväxten är din och makten och härligheten i evighet
Fy fan för dess anlete
Styrka
Och storlek
Förlöst och ammad av marknaden
Företagandet dess mentor
En kärnfamilj av oäktingar i ryggen
Framavlat för kunden
Stridsberedd för att sänka medborgaren
Allt för sin egen sort
Det är så det funkar
Med makten
Det naturliga urvalet
Att några skall pissas ner
Och för en del är det enda parfymen som samhället någonsin försett dem med
Makt kan innebära en läkarrock istället för en städrock
Eller en arbetsförsäkring med kollektivavtal istället för socialbidrag eller etableringsersättning som nyanländ
Makt kan också vara en egen bostadsrätt eller hus
Istället för hyresrätt eller härbärge
Makten styr samhällets transaktioner
Samt vem som belönas
Och vem som straffas
Solidariteten har således ändrat gestalt
Eller misshandlats till oigenkännlighet
Men ingen anmälan
Ingen utredning
Det finns inget markfolk
Det ligger i maktens intresse
Att hålla allt i schack
Kontrollera kontrollen
Låta bönderna åka först
Medans kungen står kvar
Splittra våra vedträn
Så det aldrig blir fyr
All denna ryggdunkarmentalitet
Som gör oss feta och fria
Men sladdar man i språk
Kunskap
Eller konvention
Så är grindvakten där
No trespassing
Det är inget nytt
Dock osynligt för oss i den feta välbeställda midjan
Vi raljerar om makten eftersom vi är en del av denna
Det är bara så jävla svårt att erkänna för sig själv
Rostat bröd
En artefakt
Fornegyptisk vid en anblick
Vid en andra
En buraq
Men detta ögonkast är islamskt
Utifrån europeisk historia
En grekisk sfinx
Alla är så säkra
Men vem var där
Bara de som levt här innan oss
Jag glider vidare i galaxen
På jakt efter ett väsen
Något obestämbart
Det är på något sätt finare så
Det som ej dissekeras
Men av många nonchaleras
Jag löser biljett för mitt sökande
Och talar med ghostbusters
Om marsianer
Jag svarar på alla frågor
Men alltid något om bananer
Primaten blottläggs
Lite lätt dum i huvudet
Men ändå
Kryssandes vidare
Genom städer
Länder
Världsdelar
Och mitt sökande förändras som en visklek från barndomen
Jag är tillbaka
Där myten föddes
Där hemligheten fick rötter
Jag sätter mig ner
Trött i övertygelsen
Ett stenkast från svaret
Och jag bestämmer mig för att aldrig någonsin gå hela vägen
Kriget med mig själv
Jag tror jag ser mig själv
I ett utav barnen på sluttningen
Så glad och lekfull jag verkar
Trots allvaret
Jag gillade kampen
Spänningen
Och den regelrätta fighten
Min vuxna person stannade för alltid kvar i denna opposition
Det är svårt att se bortom
Den svartgrå färgen och målarduken
Jag fantiserar ibland om hur man lever där
Och om livet där är bättre än här
Jag vet inget annat sätt
Och ibland är detta en frihet
Att inte kunna placeras
Anpassas
Fogas in
Eller smickras
Min medlöpare blir förakt och stolthet
Jag kan aldrig tysta mig själv i detta
Och vill kanske inte heller
Så självklart men ändå så grumligt och vilse
Det är där jag är
I mitt näste på sluttningen
I ett underifrånperspektiv
Där jag utför mina egna gerillaattacker
Och självklart förstår ni inte för vem jag slåss
Det går inte att analysera
Eftersom kampen inte har sidor
Den kan inte fångas linjärt
Men den känns desto mer
Jag känner mig ofta tilltufsad
I kriget med mig själv
Association/dissociation
Jag har sett honom förr
Jag vet bara inte var
Det röda förblindar mitt minne
Och klär om min syn
Talet surrar fram i en takt likt en bisvärm
En människas kollaps
Det syns aldrig annars
Eller hörs
Acutard till ackompanjemang av sirener
Vad är ett liv värt när det börjat rinna bort
Klozapin för att göra mig fin
För vem
Varje förgrening
En berättelse om tiden som gått
Ny acutard
Nu i stämmor av bälte och gitarr
Helt akustiskt
Det blir inte bättre och mer rent
Sången besudlar som så ofta musiken
Var finns vår tids spelemän
Nu minns jag
Att samla ihop honom tar för lång tid för vår värld
Och återigen vid detta ögonblick av skarpsinne
Låter jag färgen fritt få rinna iväg igen
Odla
Ett kollektiv
Något gemensamt
Inget för en borgarbracka
Det verkar växa människor här
Någon förtappad
Någon förmäten
Och någon uppäten
Några förhäver sig
Andra allierar sig
Min penna försöker fånga någon i cirklar av bläck
Hålen skapar vår tids genvägsmentalitet
En smak av förflyktad frihet
Slagord om ensam är stark
Självständighets religioner i flera miljoner
Ett Klondike för individuell onani
Men bilden bekräftar växt
Inte individuella sexhandlingar
Grödor så långt ögat når
Marijuana för hippien
Kokain för de maktfullkomliga
Men framförallt
En mättare värld
Vi måste lära oss odla igen bara
Han Hon Hen
En han
En hon
En hen
Bara de närmaste vet
Om ens de
Ingen frågar
Eller bryr sig
Om berättelsen bakom
Ett liv
Bland oss andra
En han
En hon
En hen
Skuggportfolion har blivit kutym
Frånvaron legitim
Detta ointresse läggs in som brädor i hemmen
Taklampan agerar fyr för navigering av vår nyvunna ensamhet
Tänd
Släck
Tänd
Släck
Ändå är kontakt precis allt
Oavsett
En han
En hon
Eller hen
2087
År 2087
En dystopi har förlösts
Afrikas bloddiamanter har slutat gnistra
Maskiner har ersatt varenda katt på savannen
Horkvarterens röda Amsterdam i fritt fall
Horeriet tillhör alla
Wall street ses på museum
Israels kibbutzer har grävt ner sin egna historia
Dåtida schengen har exploaterats bort av schakaler
Goldman sachs har sålt bort färgen
Hitler
Mao
Eller Al-Assad ter sig som seriefigurer i denna inblick
Solidariteten och hoppet lever under grå flagg
En soldat träder fram under dunkelt ljus
Ensam
Och för ett ögonblick
Försöker jag klippa loss honom
För att ge honom sammanhang av ljus och färg
Men det är för enkelt
Naivt
Och helt fel
Eftersom motvindarna motiverar honom
Ett postapokalyptiskt fönster skiljer sig dock från de andra
Men innebär klivet igenom ett innanför eller fortsatt utanför
Händelsen stannar här
I tanken
Glöms bort via soldathedern
Och berättas aldrig vidare
Revolutionen finns överallt utom i görandet
Man törstar efter färgsättning
Ingen blandning genererar mer av samma
Vem löser gåtan
Paradoxen
Att färg blir till genom samgåendet av annan
Det har alltid varit så
Att ingenting blir helt utan en relation till nåt annat
De grå dimmbankarna breder ut sig igen
Ett ögonblick av hopp har visat sig
Och ingen kan ta detta ifrån oss
Kajplats 23 