Lördags matiné

Snö trillar ner från himlens köksbänk
Pudrar golvet gnistrande vitt
Vintern verkar ha slagit till så här på håll
Eller är det ris puffar
Nerskyfflade av en barnarm med tidsbrist
Liten som gjort tvärtemot vad stor sagt
Min kropp säckar ner
I ögonvrån tar sig solen in via micro-glaset
Äntligen en första glimt
Av vår och ljusa dagar
Jag spårar solljusets slut
Vid ändstationen står tvn på
Det tillfälliga solljuset är konstruerat från en tv som liten skulle stängt av
Liten gapar stor
Du måste stänga av tvn
Liten säger att stor är dum
Att stor säger till för att vara elak
Liten skall aldrig mer bli kompis med stor nu
Dörren åker igen
Hö och gräs åker från en sida av hallen till den andra av smällen
Det blir höst
Brasan sprakar och stearin droppar från ljusen som ett kluckande höstregn
Den stillaliggande tiden är kommen
Hö och gräs ligger still på hallens landningsbana
Dessa rester är från två objudna husdjur
Vi äger dem på obestämd tid
Liten gapar stor igen
Du behöver ta hand om djuren och städa upp i hallen
Liten tar fight
Som slutar med
Ilska
Men det är så här
När du är arg
Är man bara en figur
I nån annans historia
Men när man släpper ilskan
Tar du tillbaka
Din egen historia
Du blir din egen huvudperson igen
Liten kommer
Skör och rödgråten
Stor tar till sig liten
Två förenas till en
Vardagsfilmen rullar vidare
Men rollerna är andra
Från kritiker till ljussättare
Det är vad som händer
När en produktion går mot sitt slut

Dagarna med dig..

Väl hemma
Faller jag
Över första paret
Converse
Kommer upp mig
På fötter
Möter blicken
Från hon jag aldrig rest mig från
En liten människa
Med intressanta ord
Ett eget sätt
Som är i min värld
Hon är till låns
Från stans bibliotek
Jag vill behålla
Denna tillfällighet
På obestämd tid
Jag rycks tillbaka
Av en liten arg
Som levererar en pepparsalva
Av ogenomtänkta vuxenord
Men genomtänkta barnord
Min väska
Har obetänksamt satts ner i världsdelen Makaronien
Som sträcker sig från kylen i norr
Till diskbänken i söder
Det är verkligen en stormakt framför mig
Ett kallt krig har uppstått
Emellan stor och liten
Jag frågar den lilla människan
Om de är infödda makaroner
Från landet skafferiet
Långt långt borta
Men positionerna är låsta
Långt förbi diplomati och samtal
Min väska innebar ett barns Hiroshima
Hon flyr in på sitt rum österut för att omgruppera
Hon vägrar förhandling
I all evighet
Det tar fem minuter
För mitt barns evighet att blåsa förbi
Försoningsgåvan
Blir att resa västerut
Tillsammans
Med mariekex och saft
Ner i soffan
Under filten
Gjord för två
En stor och en liten
Gemensamt har vi utvandrat
Till långt bort i hallen
Väl där
Möter jag litens blick
Hon tar sig in nära
Jag själv faller vidare
Från hon jag aldrig rest mig från