Väl hemma
Faller jag
Över första paret
Converse
Kommer upp mig
På fötter
Möter blicken
Från hon jag aldrig rest mig från
En liten människa
Med intressanta ord
Ett eget sätt
Som är i min värld
Hon är till låns
Från stans bibliotek
Jag vill behålla
Denna tillfällighet
På obestämd tid
Jag rycks tillbaka
Av en liten arg
Som levererar en pepparsalva
Av ogenomtänkta vuxenord
Men genomtänkta barnord
Min väska
Har obetänksamt satts ner i världsdelen Makaronien
Som sträcker sig från kylen i norr
Till diskbänken i söder
Det är verkligen en stormakt framför mig
Ett kallt krig har uppstått
Emellan stor och liten
Jag frågar den lilla människan
Om de är infödda makaroner
Från landet skafferiet
Långt långt borta
Men positionerna är låsta
Långt förbi diplomati och samtal
Min väska innebar ett barns Hiroshima
Hon flyr in på sitt rum österut för att omgruppera
Hon vägrar förhandling
I all evighet
Det tar fem minuter
För mitt barns evighet att blåsa förbi
Försoningsgåvan
Blir att resa västerut
Tillsammans
Med mariekex och saft
Ner i soffan
Under filten
Gjord för två
En stor och en liten
Gemensamt har vi utvandrat
Till långt bort i hallen
Väl där
Möter jag litens blick
Hon tar sig in nära
Jag själv faller vidare
Från hon jag aldrig rest mig från
Kajplats 23 