Individualisering så långt ögat når..

Vad väger ett andetag
I det som kommer ut
Vad fortsätter förflyktigas
Vad lämnar
Vad stannar i ändlösa säsonger
Är det samma
Eller helt olika
Eller är det inte mer än så
Att det inget betyder
Mer än en fortsättning
Eller ett slut
Är allt förgängligt
Sådär glidande tyst
Som en skamad människa
Eller mullrande mäktigt
Som när hög- och lågtryck möts
Jag andas vidare
Följer rytmen
Tar en mun vatten
Spottar ut
Kliar kindbenet med spruckna knogar
Känner pulsen
Vidrör hjärtat
Påminns om jordens Amazonas
Rycker till
Öppnar blicken
Vänder ut och in
Kommer till sans
Försöker sammanfatta
Men kan inte sätta fingret
På det bekanta alltså
Att det går igen
Spökar runt
Samma känsla och förakt
När det svåra göms undan
Undviks och kläs ut till oigenkänlighet
Trots det uppenbara
Att märkvärdigheten lurar
Eller ligger i bakhåll
Fortfarande klarar vi bara att se enstaka människor
Individer som bär strukturer
Vi ser Greta
Men inte klimathotet
Trump
Men inte ett råare USA
När skall strukturerna kläs av
Blottläggas
Men detta kanske är problemet
Att så länge personer förs fram och skymmer sikten
Kommer vi aldrig få syn på det vi egentligen behöver göra